Johan Adamsson inspireras av västkustens dramatiska landskap

Johan Adamsson är Strömstadskonstnären som är känd för sina expressiva landskapsmålningar i olja och en rik färgpalett. Motiven är oftast hämtade från den svenska naturen, men även de inre landskapen får ta plats på dukarna.

Hur hittade du till konsten?

- Jag har alltid varit kreativ, även som barn, men då var det inte så mycket måleri. Tidigare var det mer galna projekt och så. Sen halkade jag in på konsten när jag gjorde militärtjänst på 90-talet. Jag satt och tecknade i en bandvagn och tänkte att det här kanske kan bli någonting. Sen kom jag in på en förberedande konstskola i Göteborg för att sedan gå vidare till HDK (Högskolan för konst och design i Göteborg). Jag gick där i fem år och sedan på School of Visual Arts i New York. Sen har jag jobbat med formgivning och målat vid sidan av. Måleriet har växt sig starkare och starkare, och de senaste tio åren har jag målat parallellt med andra yrken. Det gör jag egentligen nu också. Jag jobbar 50% som verksamhetschef på ett museum och 50% som konstnär. Det var ju lite oväntat att det var just i det militära som du hittade till konsten. Ja, det var lite som i filmen M* a* s* h, ett gäng mysiga killar som sitter med ett par gitarrer och inte är de mest stridslystna. Det var en annan typ av folk, så på den vägen var det,  berättar Johan Adamsson.

Kan du berätta om hur din arbetsprocess ser ut? Du målar ju många landskap, hur hittar du motiven?

- För tre år sedan flyttade jag och min familj tillbaka till min hemstad Strömstad från Stockholm. Det är en fantastisk natur här med alla kobbar och skär. Man kan närma sig naturen på ett helt annat sätt här. Så sedan jag flyttade hit har jag målat många landskap. Det är min känslor och min inre dramatik som jag förmedlar genom landskapen.

Tar du med dig staffliet ut i naturen eller tar du med dig intrycken från naturen tillbaka till ateljén?

- Jag tar många fotografier på precis vad som helst när jag är ute. Inte bara på natur utan det kan vara på färgkombinationer, skuggor eller vad som helst som ser intressant ut. Sen skriver jag ut fotografierna i ateljén. Därefter brukar jag alltid sabba de vita dukarna fullständigt, så att jag inte ska vara så rädd för dem. Det är den största skräcken, de vita dukarna. Jag brukar måla utifrån en idé och försöker vara snabb när jag målar. Jag blandar färgerna först. Sen ser jag vilka färger jag behöver i just den sittningen och gör en snabb framstöt. Jag arbetar alltid med många målningar parallellt för att inte överarbeta en målning. Vissa målningar stämmer överens med verkligenheten medan andra blir något helt annat och rena fantasibilder.

Har du några bilder av andra konstnärer i ateljén när du målar?

- Jag har inte bilder av andra konstnärer framme, men jag är absolut inspirerad av andra konstnärer. Det fanns en lokal konstnär som hette Inge Schiöler som tillhörde Göteborgskoloristerna och honom har jag alltid beundrat. En hel del av mitt måleri har jag hämtat från honom men jag gjorde om det till mitt eget. Sen har jag alltid varit intresserad av konst, även den som inte påminner om det jag själv skapar. Det kan vara Francis Bacon, som ju gjorde något helt annat, eller Hundertwasser, Monet eller Turner med sitt vackra ljus. Jag snor lite idéer här och där, men jag gör alltid om dem till mina egna.